Efter en ganska tråkig händelse på jobb kom jag äntligen iväg, superförsenad och med gråten i halsen, till Viktors spelning. När jag och mamma började närma oss fylldes hela himlen med mörka moln som lystes upp med blixt efter blixt följt av dov åska. När vi slöt upp med Viktors familj kom regnet och jag var så tacksam för att jag hade lagt ner ett paraply i väskan innan jag gick hemifrån igår morse. 

 

Men de fick äntligen spelat och de var duktiga. Efteråt åkte vi hem så att Viktor kunde få duscha och jag somnade på soffan en stund efter en dag som kändes alldeles för övermäktig. Men, ingen rast, ingen ro, plötsligt var det dags att åka igen och denna gången till Viktors kompis och hans flickvän för att äta middag. Vi landade hemma mitt i natten och egentligen alldeles för sent hur mitt mående och jag gick bara rakt in till sängen. Men trevligt var det.